Inför dessa hemskheter som skett i vårt grannland Norge, vilka jag verkligen hoppas att alla hört talas om, känner vissa sorg. Oändlig sorg. Anhöriga till de som dött, politiker, den norska befolkningen sörjer. Vissa känner ilska. Hur kunde något så tragiskt få hända? Hur kunde en enda man göra så mycket, och ligga bakom något som det här? Varför stoppades han inte?

Jag kämpar för att skriva detta inlägget. Allt som har hänt... jag vet verkligen inte vad jag ska säga. Tystnad fyller mig när jag tänker på de liv som gått till spillo på grund av en människa. Jag tror att vi alla har mörker i oss, alla är kapabla att göra "det omöjliga". Men när jag ser på förödelsen i Norge kan jag inte heller låta bli att tänka "hur kan man?". Vi människor har i alla tider varit grymma, man kan bara läsa de första kapitlena i Gamla Testamentet för att se att människors ondska inte är något nytt. Den har alltid funnits där. Istället för att hata denna 32åriga man, istället för att ta hans ondska och bara förvränga den till något annat, ska vi helt enkelt låta honom vara minsta fokuset. Att tänka på tragedin i Norge och säga "den jävlen som hade ihjäl så mycket människor ska straffas" är bara ett sätt att sprida vidare ondskan som han skapade. Att däremot tänka på de oskyldiga människor som dött i onödan, alla de familjer i Norge som just nu sörjer och tänka "stackars människa som hamnat på fel spår i livet" är ett sätt att se förbi ondskan. Det kanske känns svårt, vi människor har ett behov av att lägga skulden på någon, men att se förbi det gör oss , kanske inte till bättre människor, men det ger oss en slags ro.

Det är dags för mig att gå vidare. En annan tragedi har drabbat världen idag, inte minst musikindustrin. Amy Winehouse, 27 år gammal, hittades idag död i sitt hem i London. Dödsorsaken är oklar. Jag ska börja med att säga att jag inte var hennes största fan, men jag kommer aldrig glömma första gången jag hörde Rehab. En så stark låt, men det bästa av allt - hon hade inte den där ljusa klara rösten som alla andra tjejer, till exempel dom i min kör. Hon hade en annorlunda stil, och den där smokey jazzrösten fascinerade mig. Jag lyssnade på Back To Black hela tiden och hon var faktiskt en stor inspiration för mig.

Jag vet vad droger kan göra med människor. De tar liv, de tar mödrar och fädrar, de tar familjer. De tar barn ifrån sina föräldrar. De gör människor till vrak. Men värst av allt, de lurar en. Man tror verkligen på den där känslan - oh, vad allt känns bra nu. Jag är mycket starkare nu, jag mår mycket bättre. Jag klarar allt. Bara lite till så blir allt perfekt. Det är inte bara de som är beroende som får lida, utan deras anhöriga. De får alla ta smällen. Har ni någonsin tänk på alla de som står emellan? De som står i sina mörka garage om kvällarna och blandar ihop skiten för att ha råd att köpa blöjor till sina skrikande spädbarn som ligger inne i huset? De mammor som sitter hemma med sina fyraåringar utan att veta att deras make stått på gatan och sålt heroin och åkt fast, bara för att ha råd att bygga ett liv för sin familj? Droger är en illusion. En illusion som folk klänger fast vid så hårt att verkligheten sakta bleknar. Jag gled själv bort. Folk kämpar varje dag med sitt missbruk, och istället för att säga att Amy får skylla sig själv säger jag STOPPA DROGERNA. STOPPA DETTA JÄVLA MASSMORD, DET ÄR ETT SJÄLVMORD MOT FOLKET. Vi har ihjäl oss själva. Ta det från någon som vet vad roger kan göra mot familjer. Jag hatar droger, jag hatar hatar hatar droger. Och jag tänker hjälpa alla de som sitter fast när jag blir gammal nog att göra det.

R.I.P. Amy Winehouse, din röst kommer ALDRIG tystna, för den kommer alltid eka i mitt hjärta. Kärlek.